Sitter nu här igen och hetsäter framför datorn igen. 100 spänn på att jag kommer att få diabetes, åtminstonde när jag blir äldre. Det här jädra tröstätandet kommer att ta kål på mig, åtminstonde fysiskt. Av någon anledning brukar det hjälpa väldigt kortsiktigt att äta en massa. Jag hoppas nästan att jag går upp något kilo bara för att jag ska fatta att detta måste sluta. Blä på mig.
Jag saknar folk så otroligt mycket, speciellt en, som ifall den läser det här kommer fatta direkt vem jag menar. Det är ändå en stor skillnad på att prata mycket på msn, facebook, SMS eller vad det nu är och att träffas i verkligheten för min del. Inte bara för att det är så jädra mycket trevligare utan för närhetens skull. Kalla mig fjollig eller något, men att krama någon man tycker om är bland det bästa jag vet. Jag är rätt så beroende av närhet överlag tror jag, det måste vara därför jag kärar ner mig i folk hela tiden. Tror dock inte att det här med att vilja ha närhet är så himla annorlunda. Märker det på vissa av mina kompisar att när de inte är i ett förhållande så är de betydligt mer närgångna än när de är i ett.
Om man bortser från närhet och sånt där tycker jag folk, kanske speciellt snubbar är dåliga på att visa att dom tycker om varandra. När man är vän med tjejer får man nästan alltid mer kärlek på olika sätt än vad man får med snubbar. Det har väl med macho-grejen att göra att snubbar inte ska visa känslor och skit antar jag, även om det har den positiva sidan att de "Jag-säger-att-jag-älskar-dig-men-hatar-dig-egentligen"-snubbarna i stort sätt inte existerar.
Folk kommer att tycka att jag är så himla töntig som skriver sånna här saker, bög, omanlig eller vad man nu kan säga. Det är väl sant och ingenting jag bryr mig om nu för tiden. Jag försökte hela högstadiet i stort sätt passa in i könsrollerna och kände att det inte gav så himla mycket så är väl lite som jag är så får folk stämpla mig hur dom vill. Det är mycket enklare så. Jag är fan så mycket hellre "omanlig" i sånna fall, för mansidealet är så jävla störigt.
Känner att jag borde avsluta med någon form av låt eller något. Blir en Simon and Garfunkel-låt, deras musik är så himla mysig, även om det är lite synd med så mycket kristna texter för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar